I samband med nordiska afasidagen den 10 oktober gick Afasiförbundet ut med flera debattinlägg kring bristande stöd för anhöriga och behovet av ökade kunskaper om kommunikation hos den personal som möter personer med afasi.

Kunskapen om alternativa möjligheter att kommunicera är anmärkningsvärt låg bland vårdpersonal. Kommunerna måste ta detta på allvar. Det handlar om att rusta såväl anhöriga som biståndshandläggare, anhörigstödjare samt vårdpersonal med bättre kunskap om afasi och kommunikationsstöd, skriver förbundsordförande Lars Berge-Kleber och Hildur Lindqvist ordförande i Västerbottens läns Afasiförening i en debattartikel i Norran.

I Norrtelje Tidning påtalar Afasiföreningen Stockholms län  behovet av rätt stöd från kommunen med hemtjänst, anhörigstöd och avlastning. Detta för att anhöriga ska orka i längden. Det måste finnas personal som har kunskap i bemötande och har förmågan att kommunicera med en person som har svårt att få fram orden, blandar ihop orden eller inte förstår innebörden av det man säger.

Även i Örnsköldsviks Allehanda påtalades det bristande stödet för anhöriga till personer med afasi och i VLT fanns ett reportage om Sven-Olov Södblom, som drabbades av grav afasi efter en hjärnblödning vid 55 års ålder.

Det är inspirerande att se hur Afasiförbundet samordnar sig med sina olika lokalföreningar och går ut på bred front, något att ta efter inför Europeiska logopeddagen 2016? Temat är dyspraxi!