Försenad eller avvikande språkutveckling är vanligt men det saknas konsensus kring diagnoskriterier. I en nyligen publicerad artikel av Bishop, Snowling, Thomson, Greenhalgh och Delphi-konsortiet använde man online-Delphiteknik för att se om det var möjligt att nå konsensus bland professionella som möter språkstörning i sitt arbete. 59 experter från 10 olika discipliner (till exempel logopedi, psykologi, pedagogik, pediatrik och barnspykiatri), samtliga från engelsktalande länder, deltog i arbetet.

En viktig slutsats är att vi inte bör begränsa forskning om språkstörning till att endast inkludera barn som inte har några andra svårigheter utöver de språkliga.

Man påtalar behovet av prospektiva longitudinella studier för att bekräfta riskfaktorer som bidrar till språkliga svårigheter samt interventionsstudier med robust forskningsdesign. Vad gäller språkstörning och komorbiditet med andra tillstånd som till exempel autismspektrumtillstånd eller beteendeproblematik behövs också mer forskning. Experterna var överens om att det i dagsläget saknas lämpliga verktyg för att tidigt identifiera barn som är i riskzonen för långvariga språksvårigheter och att man bör prioritera att hitta metoder för att särskilja övergående språkstörningar från mer bestående svårigheter. Det är också viktigt att utveckla metoder för att bedöma språkstörningen på ett mer funktionellt plan.  Föräldrar, vårdgivare och pedagoger, liksom logopeder och andra som arbetar med tal- och språkutveckling behöver öka sin kunskap om typisk språkutveckling och om hur normalvariationen ser ut

Hela artikelnfinns att ladda ner från tidsskriften PLOS One: CATALISE: a Multinational and Multidisciplinary Delphi Consensus Study, Identifying Language Impairments in Children (8 juli 2016)

 

Pågående konsensus- och riktlinjearbete i Sverige:

Konsensuskonferens i Lund 2015

Mer om konsensusarbete och språkstörning internationellt:

CATALISE-konferens

Australien