Olof Sandgren summerade forskningsläget vad gäller intervention för barn med språkstörning. När och hur ska intervention ges för att ge maximal utdelning?

När ska intervention ges? En slutsats som kanske provocerade många gällde tidig screening för språksvårigheter. Screeningar fångar upp många falska positiva, dvs barn som inte har svårigheter faller ut på screening och att skicka alla dessa barn till logoped kanske inte är det mest kostnadseffektiva. Däremot menade Sandgren att så kallad ”watchful waiting” inte är detsamma som en vänta- och se-attityd. Även Courtenay Norbury uttalade kritik mot allmänna språkscreeningar, men hävdade att alla barn med beteendeproblem bör remitteras till logoped för språkbedömning. Nelli Kalnak lyfte hereditet som en viktig faktor att ta hänsyn till redan på BVC och menade att BVC bör följa barn extra noga när det finns känd hereditet för språkliga svårigheter, läs- och skrivsvårigheter eller svårigheter med social kommunikation.

Hur ska intervention ges? Studier visar att vid högt strukturerad, manualbaserad behandling blir det ingen signifikant skillnad i barnens framsteg om det är en logoped eller en logopedassistent som utför träningen. Däremot kan man ifrågasätta om det blir mer effektivt att arbeta på detta sätt, eftersom det kräver tät och detaljerad handledning av logoped. Om interventionen är oregelbunden och ostrukturerad leder den inte till förbättringar hos eleverna, även om man hade satt upp tydliga mål och gett instruktioner vid insatsens start. När skollogoped och lärare tillsammans planerade och undervisade eleverna, blev resultaten bättre.  Även elever utan språkliga svårigheter förbättras mer med arbetssätt där logoped och lärare samverkade än under andra förutsättningar. Viktigt att poängtera är att det inte räcker med att logopeden finns i klassrummet; tvärprofessionellt samverkan är nyckeln till framgång.

(Olof Sandgren stod också för forsknings- och kunskapsöversikten om språkstörning i slutbetänkandet om skolsituationen för elever med dövhet, hörselnedsättning och grav språkstörning.)

Take home messages och reflektioner från symposiet (min egen personliga lista!):

  • Nära samverkan mellan lärare och logopeder är en nyckel till framgång för elever med språkliga svårigheter.
  • Vi behöver få in ett ökat helhetsperspektiv där barn med språkliga svårigheter och barn i riskzon för språkliga svårigheter (t ex vid ärftlighet, beteendeproblematik eller vid hörselnedsättning) följs och får behandlingsinsatser över tid.  I ännu högre grad behöver vi jobba tillsammans med föräldrar, förskolepersonal och lärare.
  • Vi logopeder bör inte ransonera oss själva genom urvattnade interventioner utan påvisad effekt. Istället ska vi stå upp för vad vi kan bidra med när vi ges möjlighet!
  • Vi behöver hitta alternativa sätt att bedöma funktionella konsekvenser av språkstörning.
  • Vi behöver bli bättre på att systematiskt utvärdera det vi gör.
  • Vi behöver ”missionera” ännu mer om språkstörning! Det finns ett stort och ökande intresse bland skolfolk och allmänhet för språkstörning och det behöver vi möta upp – vem blir först med en svensk RALLI-film?!?

Vad fick du med dig hem från symposiet Lyssna, förstå och lära i tid? Kommentera gärna!

Symposiet Lyssna, förstå och lära i tid gick av stapeln i Lund den 25 augusti, ett fantastiskt och välbesökt arrangemang där logopeder, specialpedagoger, hörselpedagoger, forskare, lärare och audionomer fick ta del av aktuell forskning om utveckling av muntlig och skriftlig kommunikation hos barn, om tidig upptäckt av barn som löper risk för språkstörning och forskning om effektiv intervention. Symposiet finansierades av Kronprinsessan Victorias Stiftelse för Vetenskaplig Forskning och Utbildning, och arrangerades av  Linnémiljön Cognition, Communication and Learning (CCL), Lunds universitet, och Avdelningen för logopedi, foniatri och audiologi vid Lunds universitet.  Dagen dokumenterades av UR Samtiden.

Tidigare blogginlägg om Lyssna, förstå och lära tid:

Kristina Hansson om hörselnedsättning, Viveka Lyberg Åhlander om lärarröst och akustik i skolan

Agneta Gulz om smartare lek- och lärspel, Nelli Kalnak om familjeperspektiv på språkstörning, Victoria Johansson och Åsa Wengelin om skrivande

Janne von Koss Torkildsen och Kristina Borgström om tidig ordinlärning, Annika Andersson och Ketty Holmström om flerspråkighet och ordförråd

Julie Dockrell om olikvärdig språklig input

Juha Kere om stavfel i generna vid dyslexi

Courtenay Norbury om problemen med begreppet specifik språkstörning