I somras publicerades artikeln ”AAC and Families: Dispelling Myths and Empowering Parents” i en av ASHAS tidssrifter. Artikeln är skriven av Ashlyn L. Smith Andrea Barton-Hulsey och Nonye Nwosu och artikelns huvudsyfte är att slå hål på fem myter om AKK. För mer utförlig information och referenser, läs hela artikeln!

Dagens forskningsläge säger tydligt och klart att Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK) bör introduceras så tidigt som möjligt och att AKK kan ha positiva effekter på barns utveckling. Därför är det är mycket viktigt att involvera anhöriga för att kommunikationen ska fungera för AKK-användaren. Det innebär till exempel att föräldrar och andra viktiga personer kring barnet får lära sig att bli mer responsiva och att skapa fler tillfällen för barnet att kommunicera. Det är också viktigt att logopeder och andra förskrivare håller sig uppdaterade vad gäller den snabba tekniska utvecklingen.

 Så ser det dock inte alltid ut så i praktiken och tyvärr finns det fortfarande barn som börjar skolan utan någon större erfarenhet av AKK. Artikelförfattarna identifierar fem myter om AKK, som kan leda till att professionella inte involverar föräldrarna i AKK-intervention, och som även kan medföra att föräldrar tror att deras barn inte är redo för AKK.

 

Myt 2: AKK gör att familjer blir stressade
En del professionella kanske tror att familjen känner sig pressade om man vill att de ska vara delaktiga i AKK-interventioner. Visst kan det upplevas som utmanande och komplext att börja använda ett alternativt kommunikationssätt, men studier visar att föräldrarnas stress inte ökar i och med AKK-intervention.