Tidningen Specialpedagogik har just nu temat ”Vem platsar i teamet?”  – ska skolan bevaka sitt revir eller släppa in fler i samarbetet, till exempel logopeder?

Fler yrkeskategorier tar plats i skolans värld, men nu riktas även kritik mot det man kallar en medikalisering av skolan.

Kristian Lutz är lektor i pedagogik vid Malmö högskola och skrev sin avhandling om kategorisering av barn i förskolan. Han menar att man betydligt oftare än i dag borde diagnostisera verksamheten snarare än eleven. Lutz är också kritisk till att hjärnforskning fått allt större utrymme i skoldebatten men riktar också kritik mot det egna fältet.

– Pedagogiken som disciplin har anledning att vara självkritisk. Vi har varit dåliga på att synas i media och få fram vårt perspektiv och det har gett utrymme åt andra att gå in och säga hur man ska bedriva pedagogik.

Specialpedagogen Helena Wallberg menar att den medicinska sidan i form av till exempel psykologer, psykiatriker och logopeder inte kan något om skolans styrdokument. Hon anser att vården inte ska flytta in i skolan och att bland annat logopeder borde visa större intresse av att lära från den pedagogiska sidan.

__________________________________________________________________________________________________________________________________________

Vid läsningen av den här artikeln kan jag inte låta bli att tänka att varken Lutz eller Wallberg verkar ha jobbat tillsammans med en skollogoped… Att logopeder generellt skulle bidra till att man lägger hela problemet hos individen känns väldigt främmande utifrån min horisont! Utifrån diskussionerna bland skollogopederna här på Logopedforum verkar det dessutom som att man är väldigt insatt i styrdokument, kunskapskrav och Läroplan. Vad säger ni om uttalandena i artikeln? /Signe