Vi fortsätter vår inläggsserie om evidensbaserad språklig intervention. Tidigare inlägg hittar du i slutet av det här inlägget. Den här veckan har det blivit dags att fundera lite kring vad syftet med språklig intervention är. Vad tänker vi egentligen att vi vill uppnå med interventionen vi ger? Olswang och Bain (1991) har förslagit tre huvudsakliga syften med intervention:

  • Ta bort den underliggande faktorn och på så sätt normalisera
  • Förändra funktionsnedsättningen
  • Lära ut strategier

Det finns även ett fjärde alternativ:

  • Tillrättalägga miljön

(Paul & Norbury, 2012, delvis baserat på Olswang & Bain, 1991)

Kan vi ta bort den underliggande faktorn och på så sätt normalisera?
Om du får halsfluss där den underliggande orsaken är streptokocker kan du gå till sjukvården och få antibiotika som tar bort den underliggande orsaken och så sätt blir du frisk. Visst är det lockande att fundera kring om det fanns möjlighet att hitta och påverka underliggande faktorer som orsakar utvecklingsrelaterade svårigheter och funktionsnedsättningar såsom språkstörning? Kan det finnas någon genterapi, några signaler vi skickar in i hjärnan, något kosttillskott eller för den delen någon träningsmetod som riktar sig på att ta bort den underliggande orsaken? Utifrån den samlade bilden vi har idag av möjliga orsaker och förklaringsmodeller är detta inte något som är realistiskt att tänka att vi kanske någonsin kommer att komma till.

Olika ”mirakelkurer” utan vetenskapligt stöd är dock något som kan florera utanför sjukvården och värt att känna till. Med jämna mellanrum brukar det exempelvis dyka upp allt från att autism ”botas” genom glutenfri och/eller laktosfri kost, dyslexi med färgade glasögon och språkstörning, verbal dyspraxi och ADHD sägs botas med fiskleverolja i mycket höga doser (ingen av dessa behandlingar har vetenskapligt stöd). Det är fullt förståeligt att oroliga föräldrar är beredda att prova olika saker som kan tänkas att hjälpa till att förbättra något som är jobbigt för barnet. Vi som hälso- och sjukvårdspersonal behöver vara vaksamma så att barn inte utsätts för behandlingar som i bästa fall är tids- och/eller pengakrävande men verkningslösa eller i värsta fall direkt skadliga. Logopederna Caroline Bowen och Pamela Snow har skrivit boken Making Sense of Interventions for Children with Developmental Disorders som handlar om icke-evidensbaserade ”interventioner” inom exempelvis tal, språk, literacitet, kommunikation, arbetsminne och social förmåga och varför dessa inte fungerar och i vissa fall är riskfyllda. Att ha kunskap om metoder som inte är evidensbaserade kan dessutom vara ett steg för att utveckla sin evidensbaserade praktik.

Kan vi ”förändra” funktionsnedsättningen?
Kan vi förändra funktionsnedsättningen genom att exempelvis träna specifika områden som sedan leder till att personen blir en bättre kommunikatör? Det här syftet är ett av de vanligaste när vi arbetar med barn med språkstörning (Paul & Norbury, 2012). Vilken evidens som finns för detta kommer att diskuteras längre fram i inläggsserien. Målet med intervention är då inte att barnet klarar fler saker på ett test eller kan härma logopeden utan framgångsrik intervention handlar om att få barnet att kunna använda sig av form och funktion som tränats för att ge påverkan på riktig kommunikation. (Paul & Norbury, 2012)

Kan vi lära ut strategier och ge verktyg för att ta sig runt det som är svårt?
Istället för att försöka ”normalisera” språklig förmåga kan intervention rikta sig på att träna strategier som personen kan använda sig av för att klara av någonting som är svårt. Ett exempel kan vara att istället för att ett barn med ordmobiliseringssvårigheter får träna på att plocka fram ett visst ord på uppmaning så tränar vi på strategier som hjälper personen med framplockning i samtalssituationer. Den här typen av upplägg och uppgifter är dock något som kräver en hel del mognad och är vanligtvis något som används för äldre skolbarn som redan fått intervention ett antal år och troligtvis kommer att ha kvarstående svårigheter. (Wallach, 2005 sammanfattat i Paul & Norbury, 2012). För mig som skollogoped är detta ett angreppssätt som är vanligt förekommande vid språklig intervention. Ett exempel på hur den här typen av språklig träning kan se ut kan ni se i bilderna nedan samt i blogginlägget Vi tar hjälp av blommor för att träna beskrivningar på bloggen Skollogopederna i Malmö Stad.

Kan vi tillrättalägga miljön och på så sätt underlätta?
En del intervention riktar sig inte barnet i första hand utan på miljön som barnet befinner sig i. Ibland är det lämpligare att påverka omgivningsfaktorer istället för eller utöver barnet i sig. Ofta kombineras det här syftet med något av de andra syftena men i vissa fall är det förändringar i miljön som är det enda fokuset för för logopedens intervention. (Paul & Norbury, 2012) Det här inte något som kommer beröras djupare i just den här inläggsserien, men kanske att vi berör det i något annat sammanhang.

Identifikation av vilket syfte interventionen har baseras på personens ålder, behandlingshistoria, hur funktionsnedsättningen gestaltar sig, hur miljön påverkar barnets förmåga till kommunikation och resultat på utredning. (Paul & Norbury, 2012)

 

Vilket är det vanligaste syftet med den intervention du ger?

Finns det något syfte som du aldrig har?

Finns det organisatoriska faktorer som påverkar vilket syfte som är möjligt att arbeta utifrån?

Diskutera gärna vidare i kommentarsfältet eller logga in på medlemssidorna här på Logopedforum och fortsätt diskussionen i tråden Evidensbaserad språklig intervention!

 

Det är är ett inlägg i inläggsserien om evidensbaserad språklig intervention. Tidigare inlägg hittar du här:
Vad innebär evidensbaserade beslut?
Vilka ger vi intervention?

Referenser
Paul, R. and Norbury, C. (2012). Language disorders from infancy through adolescence. St. Louis, Mo.: Elsevier.

Olswang, L., and Bain, B. (1991) Intervention issues for toddlers with specific language impairments. Topics in Language Disorders, 11, 69-86.

Wallach, G. (2005). A conceptual framework in language learning disabilities: School-age language disorders. Topics in Language Disorders, 25, 292-301.