I förra inlägget i serien om evidensbaserad språklig intervention tittade vi på grundläggande behandlingsprinciper och generella tillvägagångssätt.

Vi introducerade den här modellen (baserad på Fey, 1986 och sammanfattad i Paul & Norbury, 2012) som illustrerar att olika generella tillvägagångssätt för språklig intervention kan placeras in på ett kontinuum som går från mest naturalistiskt och barnstyrt till minst naturalistiskt och logopedstyrt (eller styrt av annan vuxen som utför interventionen).

I dagens inlägg kommer vi att fokusera på logopedstyrda tillvägagångssätt: drillövningar och modellering. Interventionen kan ibland utföras av andra personer än just logopeder men jag kommer för enkelhetens skull att använda ordet logopedstyrt. Vid logopedstyrd intervention kontrolleras interventionens alla delar av logopeden: val av material och hur detta används, vilken typ av förstärkning som ges och hur ofta och i vilken ordning aktiviteterna sker. Logopedstyrt tillvägagångssätt är mindre naturalistiskt än de andra typerna av tillvägagångssätt som vi kommer att ta upp i senare inlägg. I den här typen av intervention så plockas kommunikativ kontext och oförutsägbarhet bort med flit och interaktionen kontrolleras i hög grad av logopeden. Tanken bakom detta är att interventionen ska ge optimala förutsättningar för att ändra språkligt beteende genom att relevant språkligt stimuli görs extra framträdande och tydlig förstärkning ges för att öka frekvensen för det önskade språkliga beteendet. (Paul & Norbury, 2012)

Upplägget kan ske genom att logopeden:

  • väljer stimuli
  • delar in den språkliga förmågan som arbetas med i delsteg
  • tränar på varje delsteg genom en mängd försök tills barnet når upp till en viss nivå av korrekta svar
  • ger arbiträrt vald förstärkning/belöning

(Peterson, 2004, sammanfattad i Paul & Norbury, 2012)

En fördel med logopedstyrt tillvägagångssätt är att det möjliggör en stor mängd repetitioner på en kort tid vilket kan ge bra möjlighet att träna på en ny struktur eller funktion (Paul & Norbury, 2012). För en genomgång av forskning kring när logopedstyrt tillvägagångssätt kan passa, eller inte passa, se exempelvis Paul & Norbury, (2012), s. 69-70.

Tre vanligt förekommande logopedstyrda tillvägagångssätt är drill, drill play och modellering.

Drillövningar (drill/drill play)
Då ”drill” och ”drill play” i mångt och mycket liknar varandra kommer jag här att slå samman dem och skriva lite mer generellt kring ”drillövningar”. Vid drillövningar planerar logopeden för en styrd aktivitet där det ingår många repetitioner och barnet uppmuntras att säga målstruktur. Oftast ingår någon typ av förstärkning/belöning som kan byggas in i aktiviteten eller ges efteråt, t.ex. att barnet får beröm eller klistermärken. En fördel med drillövningar är att det möjliggör många repetitioner under kort tid. Nackdelar kan vara att det inte är lika motiverande för många (både barn och logopeder) och att det kan vara svårt med överföring till spontantal. (Paul & Norbury, 2012)

”Monstertuggare” där barnet matar monsterna med ord i singular eller plural och uppmanas att säga målstrukturen.
(Material gjort av I Rosqvist med bilder från mycutegraphics.com)

”Reward chart” (bildkälla, CC)

Modellering
Vid modellering ger logopeden ger en mängd modeller av målstruktur som barnet får lyssna på. Efter 10-20 repetitioner uppmuntras barnet att prova själv. Logoped och barn turas sedan om tills barnet får en viss andel korrekt. (Paul & Norbury, 2012)

 

Drillövningar och modellering har hög grad av struktur och styrning av logopeden. Fördelarna är att de har specificerade språkliga målstrukturer, tydliga instruktioner och kriterier för vad som är godtagbara svar, förstärkning som syftar till att öka mängden korrekta svar, hög effektivitet när det gäller att få till maximalt antal repetitioner inom tidramen och bevisad effektivitet gällande att etablera nya språkliga beteenden. Nackdelarna är att dessa tillvägagångssätt är relativt ”onaturliga” och skiljer sig från den pragmatiska kontext som samtal vanligtvis sker inom vilket kan göra det svårt att överföra de tränade områdena till spontantal. Logopedstyrda tillvägagångssätt kan därför lämpa sig i början av interventionen för att etablera nya målstrukturer och sedan kombineras med andra typer av tillvägagångssätt för att möjliggöra generalisering av det tränade. (Paul & Norbury, 2012) I kommande inlägg kommer vi att titta vidare på andra typer av tillvägagångssätt för språklig intervention.

Hur vanligt är det att du använder dig av logopedstyrda tillvägagångssätt för språklig intervention?

I vilka sammanhang tycker du att logopedstyrda tillvägagångssätt kan passa?

Vilka nackdelar kan du se med logopedstyrda tillvägagångsätt?

Diskutera gärna vidare i kommentarsfältet eller logga in på medlemssidorna här på Logopedforum och fortsätt diskussionen i tråden Evidensbaserad språklig intervention!


Det här är ett inlägg i inläggsserien om evidensbaserad språklig intervention. Tidigare inlägg hittar du här:

Vad innebär evidensbaserade beslut?
Vilka ger vi intervention?
Vad är syftet med intervention?
Bedömning
Definiera mål
Välj generellt tillvägagångssätt – grundläggande behandlingsprinciper

Referenser
Fey, M. (1986). Language intervention with young children. San Diego, CA: College-Hill Press.

Paul, R. and Norbury, C. (2012). Language disorders from infancy through adolescence. St. Louis, Mo.: Elsevier.

Peterson, P. (2004). Naturalistic language teaching procedures for children at risk for language delays. The Behavoir Analyst Today, 5. 404-424.