Vi fortsätter att titta på generella tillvägagångssätt här i serien om evidensbaserad språklig intervention.

Nu rör vi oss från logopedstyrt till barncentrerat tillvägagångssätt. Vid barncentrerad intervention arrangerar logopeden en naturalistisk aktivitet som skapar tillfällen för att använda målstrukturen. Barnet uppfattar aktiviteten som bara lek eller samtal och det finns inga tydliga belöningar eller krav på att barnet ska svara på logopedens yttranden. Istället för att försöka elicitera specifika strukturer så agerar vi utifrån barnets beteende, sätter det i en kommunikativ kontext och ger språket för det. (Paul & Norbury, 2012)

Ett exempel på barncentrerat tillvägagångssätt är self talk där logopeden sätter ord på vad hen gör samtidigt som hen gör det. Här finns ett filmklipp som visar self talk (minut 0:50 – 1:14):

Ett annat exempel på barncentrerat tillvägagångssätt är parallel talk där logopeden istället sätter ord på vad barnet gör medan hen gör det, vilket ni kan se exempel på här (minut 1:52-2:19):

För self talk och parallel talk finns inget krav på att barnet själv pratar. När det gäller barn som pratar är recasts en frekvent använd strategi vid språklig intervention. Vid recasts ”ger logopeden tillbaka” barnets yttrande med

  • korrigering och/eller
  • tillägg av ny information och/eller
  • barnets yttrande i en annan språklig struktur (t.ex. påstående blir till fråga)

(Cleave et al. 2015)

Teorin kring recasts bygger på att barnet får feedback och spotlight på det som barnet ännu inte behärskar. Genom att den vuxens yttrande kommer direkt efter barnets så ska barnet upptäcka skillnaderna. Att barnet inte själv behöver producera den nya strukturen är tänkt ska frigöra kognitiva resurser. Eftersom recasts ges i en interaktiv kontext så ökar barnets uppmärksammande på den vuxnes språk och motivationen till att kommunicera. (Cleave et al. 2015)

Det finns olika typer av recasts, som expandering:

Förlängning:

Passiv korrigering:

Gemensamt för dessa är att de är implicita (omedvetna) angreppssätt där barnet (oftast) inte vet om att man tränar på något speciellt. För fler exempel på implicita angreppssätt, se exempelvis Paul & Norbury (2012), kap. 3 samt Cleave et al. (2015).

Oftast används inte bara en teknik utan en kombination av olika vilket går att se exempel på i det här filmklippet (minut 4:35 – 5:52):

Hur vanligt är det att du använder dig av barncentrerade tillvägagångssätt för språklig intervention?

I vilka sammanhang tycker du att barncentrerade tillvägagångssätt kan passa?

Vilka nackdelar kan du se med barncentrerade tillvägagångssätt?

Diskutera gärna vidare i kommentarsfältet eller logga in på medlemssidorna här på Logopedforum och fortsätt diskussionen i tråden Evidensbaserad språklig intervention!


Det här är ett inlägg i inläggsserien om evidensbaserad språklig intervention. Tidigare inlägg hittar du här:

Vad innebär evidensbaserade beslut?
Vilka ger vi intervention?
Vad är syftet med intervention?
Bedömning
Definiera mål
Välj generellt tillvägagångssätt – grundläggande behandlingsprinciper
Välj generellt tillvägagångssätt – logopedstyrt 

Referenser
Cleave, P. L., Becker, S. D., Curran, M. K., Van Horne, A. J., & Fey, M. E. (2015). The efficacy of recasts in language intervention: a systematic review and meta-analysis. Am J Speech Lang Pathol, 24(2), 237-255.

Fey, M. (1986). Language intervention with young children. San Diego, CA: College-Hill Press.

Paul, R. and Norbury, C. (2012). Language disorders from infancy through adolescence. St. Louis, Mo.: Elsevier.