Så vill Skolsverige stärka elevhälsan

Carmela Miniscalco är universitetssjukhusöverlogoped och docent i logopedi och har både klinisk och akademisk expertis om autismspektrumtillstånd. Hon arbetar på Barnneuropsykiatriska kliniken och på Logopedimottagning barn och ungdom på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och på Gillbergcentrum, Göteborgs universitet.

Varför är det viktigt för dig att fira Europeiska logopedidagen, och höja medvetenheten om det arbete logopeder gör kring personer med autismspektrumtillstånd (AST)?

– Jag är stolt över att vara logoped och tycker det är viktigt med att mer generellt föra fram vad logopeder kan bidra med – där spelar Europeiska logopedidagen en viktig roll. När det gäller barn med autism som jag arbetar med, behövs det fortsatt brobygge mellan olika aktörer så att barn och familjer kan få rätt stöd och insatser i rätt tid. I och med att både språklig och kognitiv nivå ska specificeras vid autismdiagnos enligt DSM-5, hoppas jag att språklig bedömning av logoped skall bli en lika naturlig del av ett barns utredning som utvecklingsbedömning av psykolog.

 

Vad tycker du bäst om i ditt arbete med personer med AST?

– Jag arbetar kliniskt med utredning och diagnostik av småbarn med misstänkt autism

och i det arbetet träffar jag familjer som ofta länge varit bekymrade över sitt barns språk- och kommunikationsförmåga. Det allra roligaste är att tillsammans med övriga teammedlemmar få hjälpa till med kartläggning av barnets styrkor och svårigheter.

Att sen som forskare ha möjlighet att mer vetenskapligt studera språkförmåga och hur språket hos barn med autism utvecklas över tid är mycket stimulerande.

 

Kan du berätta om en framgångsrik insats i arbetet med personer med AST?

– I Göteborg bedrev vi för några år sedan ett samarbetsprojekt mellan Barnhälsovården, Barnneuropsykiatriska kliniken (BNK) och habiliteringenför att identifiera barn med autism på BVC vid 2,5 års ålder, vilket vi också lyckades med. Det visade sig också att många föräldrar och förskolepedagoger oroar sig för de här barnen. Därför utvecklade vi på BNK, med stöd från Arvsfonden, en utbildning till alla föräldrar vars förskolebarn nyligen fått en autismdiagnos. Föräldrautbildningenhar nu permanentats, även för skolbarnsföräldrar. Dessutom har vi varannan vecka en öppen föreläsning på kvällstid som riktar sig till pedagoger på de förskolor där barnen vistas, vilket har tagits emot väldigt positivt.

 

Vilka utmaningar möter du i arbetet med personer med AST?

– Barnets behov av stöd borde vara vägledande när man planerar insatser, inte enbart diagnosen utan också själva funktionsbeskrivningen, men så är inte alltid fallet. Idag talar man mycket om Autism +. Autismen i sig medför vissa svårigheter men om man dessutom har ytterligare svårigheter som exempelvis samtidig språkstörning, intellektuell funktionsnedsättning eller motoriska svårigheter blir det extra belastande för barnet och familjen. Bristande resurser, till exempel brist på logoped, gör att barnet inte alltid kan fåtillgång till insatser och stöd för alla sina svårigheter.

 

Vad skulle du önska att allmänheten vore mer medveten om beträffande personer med AST?

– Funktionsnedsättningen av att ha autism är väldigt olika från person till person. Man kan också ha betydande svårigheter utan att kriterierna för autismdiagnos uppfylls. Det är med andra ord viktigt att se behovet av insats i första hand, men utredningsarbetet och diagnostiseringen förtydligar och ger information om förutsättningar för framtida utveckling. Alla människor är intresserade av kommunikation, även personer med autism. Deras kommunikativa signaler kan dock ta en annan väg eller se annorlunda ut. Man kan inte bli ”frisk” ifrån sin autism. Att som omgivning arbeta för att normalisera ett beteende hos en person med autism kan ibland vara en mindre bra lösning. Studier visar att exempelvis krav på ögonkontakt kan upplevas som direkt obehagligt.

 

 

Hur nära samarbete har du med andra yrkesgrupper/professionella för att stötta personerna du arbetar med, och vilken skillnad gör det för personerna?

– Jag arbetar i ett multiprofessionellt förskoleteam där barnpsykiatriker, neuropsykolog, logoped och specialpedagog samarbetar i utredningen kring barnet. Var och en gör sin bedömning av barnet via intervju av föräldrar, testning av barnet, observationer på klinik och på förskola och med hjälp av frågeformulär. Resultatet av utredningen återges i föräldrasamtal. Vi träffar sedan barnets pedagoger och håller i en föräldrautbildning. Förskoleteamet träffas varje vecka och pratar om aktuella barn, remisser och delar kunskap från konferenser och liknande.

 

Vilka förbättringar skulle du vilja se i framtiden för personer med autismspektrumtillstånd? Kan logopeder vara del i det, och i sådant fall hur?

– Det är viktigt att barn som både har autism och språkstörning får insatser för båda delarna. Logopeder måste också bli en självklar del i autismutredning av barn!

 

 

 

Skribent: Axel Bergström